Få bran­scher lockar fram så många åsikter som de gröna näringarna. En verk­samhet som är livsnöd­vändig gene­rerar förstås ett starkt enga­gemang och att många lever ganska långt från lant­bruket leder dessutom till intres­santa perspektiv.

Jag slås av ett par aspekter i debatten. Dels att det är mycket mer kompli­cerat att analysera effekter och konse­kvenser av jord- och skogsbruk än man kan tro. Dels att det finns en åsikts­klyfta mellan de som lever nära naturen och de som bor i staden. Därutöver finns det stor fram­tidspo­tential hos skogs- och jordbruk som inte alla är medvetna om. Jag tror själv att det är viktigt att vi ser den nära kopp­lingen mellan gröna näringar, miljö­teknik och lösningar för klimat­frågan.

Ett skäl till den emel­lanåt heta debatten om jord­bruket beror nog på att det kan vara lite knepigt att reda ut vilket typ av jordbruk som är att föredra eftersom olika miljömål kan stå emot varandra. Ekologisk djurupp­födning kan vara sämre ur klimat­syn­punkt än tradi­tionell djur­hållning, men kan vara bättre för att främja biologisk mångfald. Ettåriga grödor kan odlas med färre bekämp­nings­medel, medan två-åriga (eller ännu hellre perenna) grödor fungerar som kolsänkor (vilket minskar den globala uppvärm­ningen) samtidigt som de kräver mer ogräs­be­kämpning.

Halterna av koldioxid i atmo­sfären har ökat expo­nen­tiellt sedan den stora indust­ri­a­li­se­ringen kom igång på 50-talet. För att komma till rätta med problemet måste vi sluta använda olja och kol. Många ser enorma möjlig­heter för de gröna näringarna i en övergång till bioba­serad ekonomi (en ekonomi baserad på förnybara råvaror). Vi måste dock säker­ställa att över­gången blir hållbar. Skogen kan t.ex. vara en viktig källa till substitut av fossila råvaror, men ska det vara lång­siktigt hållbart kan vi bara använda till­växten, och inte tära på kapi­talet. Här har jord­bruket fördelar, där växt­cykeln är betydligt kortare och man kan nyttja det som odlats varje år.

Ett hett debattämne är användning av grödor som råvara i driv­me­dels­till­verkning. För EU är detta ett rött skynke, vilket tyvärr riskerar att dra undan mattan för mer än hälften av dagens förnybara trans­porter i Sverige. Rädslan handlar om att odling av grödor för biodriv­medel ska tränga ut den globala livs­me­dels­pro­duk­tionen. Det finns fall, där odling av biogrödor har haft mindre attraktiva konse­kvenser, men oron står knappast i paritet till problemet. 2013 släppte Macklean Insikter en mycket intressant rapport – Mat eller motor? Rapporten utgår från hur vi ska kunna mätta 10 miljarder människor. Det finns en mängd intres­santa siffror i mate­rialet, exem­pelvis används idag lika mycket jord­bruksmark till häst­sport som till odling av biogrödor. Jag har inte hört någon säga att häst­hobbyn trycker undan livs­me­dels­pro­duktion – och då har vi inte ens berört åkera­realen som används för tobaks- och vinodling samt golf. Slut­sat­serna i studien är att med befintlig teknik och åkermark kan vi mätta 10 miljarder människor, om vi vidtar åtgärder som förbättrad odlings­teknik i utveck­lings­länder och mindre matsvinn i rikare länder, och samtidigt kan vi dessutom öka odlingen av biogrödor.

Reso­ne­manget om biogrödor är viktigt för många företag i Sverige och för våra förut­sätt­ningar att ställa om till förnybara trans­porter. Biodiesel, etanol och biogas produ­ceras i Sverige och erbjuder ökade möjlig­heter till avsättning för lant­brukets produkter. Samtliga minskar koldi­ox­id­ut­släppen och alla hotas av EUs inställning till biodriv­medel. Produk­tionen har dessutom ofta nyttiga bipro­dukter, t.ex. biogödsel, en rest­produkt från biogas­pro­duk­tionen som minskar behovet av handels­gödsel och som krävs för att en odling ska kunna KRAV-certi­fieras. Ett annat exempel är drank, en rest­produkt från etanol­till­verkning som är ett högvärdigt djur­foder. Produktion av biodriv­medel som nyttjar insatsvaror från jord­bruket är ett utmärkt exempel på cirkulär ekonomi när det är som bäst – men det har helt försvunnit i den allmänna debatten.

Vi kanske måste börja ändra på den rådande synen på svenska lant­brukare som en utdöende ras, till att se de gröna näringarna som en viktig fram­tids­bransch, både ur arbets­mark­nads­per­spektiv, som lösning på flera miljöproblem och för att erbjuda kvali­tativ mat på våra köksbord!

Malin Forsgren

Bild: Ener­gi­fa­briken

Publi­cerat på torsdag 12 maj, 2016