2015 gick till världs­hi­storien som ett rekordår för förnybar energi. Under inget år har så mycket förnybar elpro­duktion instal­lerats. För sjätte året i rad ökade netto­in­ve­ste­ringarna i förnybart mer än dito för fossilt. 8,1 miljoner anställda åter­fanns 2015 inom sol-, vind- och biobräns­le­sektorn, en ökning med 5% från före­gående år. Men synar man den regi­onala utveck­lingen ser man att EU tappar mark. Allt enligt REN21:s Rene­wables 2016 Global Status Report som kom ut i juni.

Det globala nätverket för poli­cy­arbete kring förnybar energi, REN21, utkom innan sommaren med sin elfte upplaga av Rene­wables 2016 Global Status Report. På ett semi­narium i Riks­dagen 9 juni presen­terade Christine Lens slut­satser från 2015.

2015 gick till världs­hi­storien som ett rekordår för förnybar energi detta trots att priset på fossila bränslen rasade och de fossila subven­tio­nerna bestod.

Under inget år har så mycket förnybar elpro­duktion instal­lerats (147 GW), en uppgång med 9% sedan före­gående år, varav 63 GW vind­kraft, 51 GW sol, 28 GW vatten­kraft och 5 GW biokraft. Instal­lerad solkraft har därmed ökat med 28% och vind­kraft 17% på ett år. På 10 år har solkraft­ska­pa­ci­teten ökat med en faktor 10. Av total global elpro­duktion är nu cirka 24% från förnybara ener­gikällor med vatten­kraft 17%, vind­kraft 4%, biokraft 2% och solkraft 1%.

På driv­me­dels­fronten ökade etanol­pro­duk­tionen med 4% medan biodiesel backade med 1%, vilket gör att den samlade produk­tionen av etanol och biodiesel (inkl HVO) uppgick till 131 miljarder liter där etanol står för 74%. Inom det mer diesel­vänliga EU är det dock det omvända där produk­tionen av biodiesel är mer än tre gånger så stor som etanol­pro­duk­tionen.

För sjätte året i rad ökade netto­in­ve­ste­ringarna i förnybart mer än dito för fossilt, vilket är mer än det visar eftersom man under denna period fått mer och mer solceller och vind­kraft för varje inve­sterad krona, och uppgick till 286 miljarder US-dollar, det vill säga ungefär hälften av Sveriges BNP. Antalet arbets­till­fällen inom sektorn för förnybar energi uppgick till 8,1 miljoner varav nära hälften är inom sol och en tred­jedel inom bioe­nergi. Av arbets­till­fällena hamnade nära hälften i Kina och bara 15 % i EU.

På en global nivå är med andra ord nästan alla kurvor stigande. Mycket av utveck­lingen sker dock i utveck­lings­länder, Kina och Indien. Och där utveck­lingen för förnybar energi går som allra lång­sammast är inom EU. Fort­fa­rande ligger EU i täten när det gäller instal­lerad kapa­citet förnybar energi per invånare och andel av instal­lerad effekt (44%), men sats­ningar på att utöka kapa­ci­teten är blygsam jämfört med övriga världen. Antalet arbets­till­fällen inom förnybar energi har minskat inom EU och åter­finns nu främst i Kina, Indien, USA och Brasilien. EU:s inve­ste­ringar i förnybar energi har minskat med 21% på ett år och med hela 60% sedan toppåret 2011.

Min reflektion till vad detta kan bero på är:

  1. Allmän ekonomisk stag­nation gör att det kan vara svårt att hitta kapital för inve­ste­ringar
  2. I en del av EU-länderna börjar syste­mef­fek­terna bli allt annat än margi­nella i kraft­system som är anpassade för tradi­tionell elpro­duktion, vilket utmanar både de tekniska och ekono­miska systemen.
  3. Handels­system för utsläpps­rätter med priser som är för låga för att inve­ste­ringar i förnybar energi ska bli lönsamma.

En fjärde förklaring kan vara att i en växande ekonomi med ett växande ener­gi­behov utmanas inte kraf­terna bakom den tradi­tio­nella fossila produk­tionen om endast till­växten är förnybar. I en stag­nerad ekonomi som EUs där dessutom ener­gi­an­vänd­ningen ska minska innebär ny förnybar kapa­citet att starka intressen utmanas dubbelt upp.
Förhopp­ningen är att EU trots detta snart kommer in i ”andra andningen” och får upp farten i den förnybara omställ­ningen genom lösningar som smarta elnät, lagrings­teknik, biokraft­värme och power-to-fuel. Då kan EU skapa konkur­rens­för­delar och bli en före­gångare som banar väg för att inte andra delar av världen ska hamna i samma svacka.

Göran Erselius, 2050

Publi­cerat på fredag 26 augusti, 2016