I slutet av juli avslutades FN:s politiska högnivåforum 2018 i New York, något som verkar gått semesterfirande Sverige obemärkt förbi. FN:s biträdande generalsekreterare Amina Mohammed konstaterade glädjande att framsteg gjorts på vissa områden, såsom mödra- och barnadödlighet, barnäktenskap, tillgång till elektricitet, global arbetslöshet och avskogning, men att framstegen generellt är för små för att vi ska kunna betrakta oss som i fas med den tidsplan som finns fram till 2030.
Ministerdeklarationen, det dokument som anger FN:s medlemsländers syn på framstegen inom Agenda 2030 och sätter ut riktningen framöver, berör endast vid ett fåtal tillfällen näringslivets roll. I diskussionen om resurseffektivitet är det dock tydligt att företagen behövs: ”While an increasing number of countries have put in place national policies and initiatives related to sustainable consumption and production, including corporate social responsibility, efforts need to be scaled up.”
Företag behöver styrmedel, riktlinjer och regleringar, nationella såväl som internationella, för att kunna optimera sitt bidrag på området. I Almedalen hörde jag exempelvis ett flertal företagsledare med rätta beklaga sig över att de inte får utdelning för sina hållbarhetssträvanden i offentlig upphandling, där pris allt som oftast premieras över andra samhälleliga värden.
Samtidigt är det positivt att deklarationen lyfter fram näringslivets roll just i frågan om resurseffektivitet, för precis här finns ofta en tydlig synergi mellan samhällsnyttan och det enskilda företagets mål. Medan det ibland kan vara svårt att omedelbart se hur ett företag kan gynnas av exempelvis enskilda klimatåtgärder, där den ultimata vinsten är global och långsiktig, så gäller faktiskt det omvända i förhållande till resurseffektivitet.
Mycket kan här göras på företagens egna initiativ. Producenter och handlare kan minska sina kostnader för användande av jungfruligt material genom att använda mindre och genom att återvinna och återanvända; de kan reducera sitt avfall och därmed logistik, arbetsinsatser och kostnader kopplade till detta; de kan intensifiera användningen och därmed optimera utväxlingen av befintliga resurser; samtidigt som de kan utveckla nya affärsidéer som bygger på cirkularitet, samt stärka sitt varumärke gentemot en miljömedveten kundkrets.
Många exempel finns på att näringslivet på vissa områden springer snabbare än politiken. En rapport från Svensk Handel, i samarbete med 2050, pekar på de affärsmöjligheter många svenska företag ser och förverkligar i förhållande till resurseffektivitet. Det kan omfatta allt ifrån att erbjuda tjänster istället för varor, till att som H&M erbjuda en kollektion tillverkad av återvunnen polyester gjord av plast som samlats in från stränder.
Företagen spelar därmed onekligen redan en viktig roll. Ännu mer kan göras om politiken siktar på att hålla jämna steg.