I slutet av juli avslu­tades FN:s poli­tiska högni­vå­forum 2018 i New York, något som verkar gått semester­fi­rande Sverige obemärkt förbi. FN:s biträ­dande gene­ral­sek­re­terare Amina Mohammed konsta­terade gläd­jande att framsteg gjorts på vissa områden, såsom mödra- och barna­död­lighet, barnäk­tenskap, tillgång till elekt­ri­citet, global arbets­löshet och avskogning, men att fram­stegen gene­rellt är för små för att vi ska kunna betrakta oss som i fas med den tidsplan som finns fram till 2030.

Minister­de­kla­ra­tionen, det dokument som anger FN:s medlems­länders syn på fram­stegen inom Agenda 2030 och sätter ut rikt­ningen framöver, berör endast vid ett fåtal till­fällen närings­livets roll. I diskus­sionen om resur­sef­fek­ti­vitet är det dock tydligt att före­tagen behövs: ”While an incre­asing number of countries have put in place national policies and initi­a­tives related to sustai­nable consumption and production, including corporate social respon­si­bility, efforts need to be scaled up.”

Företag behöver styr­medel, rikt­linjer och regle­ringar, natio­nella såväl som inter­na­tio­nella, för att kunna optimera sitt bidrag på området. I Alme­dalen hörde jag exem­pelvis ett flertal före­tags­ledare med rätta beklaga sig över att de inte får utdelning för sina håll­bar­hets­strä­vanden i offentlig upphandling, där pris allt som oftast premieras över andra samhäl­leliga värden.

Samtidigt är det positivt att dekla­ra­tionen lyfter fram närings­livets roll just i frågan om resur­sef­fek­ti­vitet, för precis här finns ofta en tydlig synergi mellan samhälls­nyttan och det enskilda före­tagets mål. Medan det ibland kan vara svårt att omedelbart se hur ett företag kan gynnas av exem­pelvis enskilda klimatåt­gärder, där den ultimata vinsten är global och lång­siktig, så gäller faktiskt det omvända i förhål­lande till resur­sef­fek­ti­vitet.

Mycket kan här göras på före­tagens egna initiativ. Produ­center och handlare kan minska sina kost­nader för använ­dande av jung­fruligt material genom att använda mindre och genom att åter­vinna och åter­an­vända; de kan reducera sitt avfall och därmed logistik, arbetsin­satser och kost­nader kopplade till detta; de kan inten­si­fiera använd­ningen och därmed optimera utväx­lingen av befintliga resurser; samtidigt som de kan utveckla nya affärsidéer som bygger på cirku­la­ritet, samt stärka sitt varu­märke gentemot en miljö­med­veten kund­krets.

Många exempel finns på att närings­livet på vissa områden springer snabbare än poli­tiken. En rapport från Svensk Handel, i samarbete med 2050, pekar på de affärs­möj­lig­heter många svenska företag ser och förverk­ligar i förhål­lande till resur­sef­fek­ti­vitet. Det kan omfatta allt ifrån att erbjuda tjänster istället för varor, till att som H&M erbjuda en kollektion till­verkad av åter­vunnen poly­ester gjord av plast som samlats in från stränder.

Före­tagen spelar därmed onek­ligen redan en viktig roll. Ännu mer kan göras om poli­tiken siktar på att hålla jämna steg.

/Ingrid Sidenvall Jegou, 2050