Hur utsatt är den svenska finans­sektorn för klima­trisker? Den frågan har Finansin­spek­tionen (FI) fått i uppdrag av rege­ringen att utreda och en del av svaret presen­te­rades i en rapport för några veckor sedan

Hur utsatt är den svenska finans­sektorn för klima­trisker? Den frågan har Finansin­spek­tionen (FI) fått i uppdrag av rege­ringen att utreda och en del av svaret presen­te­rades i en rapport för några veckor sedan (se här). Först ett lugnande besked: Nästan i alla andra länder är finans­sektorn mer utsatt än i Sverige. Eftersom vi länge haft en ambitiös klimat­po­litik och hög koldi­ox­idskatt är det svenska närings­livet redan fossilsnålt i en global jämfö­relse och dessutom har vi, jämfört med andra, ett klimat som tål uppvärmning bättre och ett jord- och skogsbruk som i vissa fall kan bli mer produktivt med uppvärmning.

Klima­trisken för Sveriges finans­sektor beror snarare på att Sverige är vad som brukar kallas en ”liten öppen ekonomi”, vilket innebär ett mycket starkt beroende av andra länder, så när det går dåligt för andra så brukar det sprida sig även hit.

Vad som framför allt är slående med FI:s rapport är hur nedtonade riskerna är. Om man jämför med exem­pelvis World Economic Forum, som satte klimatet i topp över sin lista över världens allvar­li­gaste risker 2016, så säger FI istället att klima­trisker inte är ett bety­dande hot mot den finan­siella stabi­li­teten i Sverige idag.

I dags­läget bedömer inte FI att det behövs specifika regle­rings- och till­syn­såt­gärder för att hantera klimat- eller omställ­nings­risker. Riskerna är inte till­räckligt stora och tydliga för att motivera så specifika åtgärder.”

Även om det kan låta en aning förvå­nande att FI är beredda att slå fast att riskerna inte är så stora, så kan det nog vara klokt att börja med analys och frivil­lighet innan man börjar diskutera reglering.

Vad FI föreslår är följakt­ligen att finans­fö­re­tagen själva ska testa sin egen klimat­käns­lighet, med scena­ri­o­a­na­lyser och så kallade stress­tester. Detta innebär att enskilda bolag på frivillig basis ska utsätta sina port­följer för olika hypo­te­tiska klimat­re­la­terade scenarion och se hur de står pall. På så sätt kommer finans­för­valtare framöver exem­pelvis kunna besvara frågan hur den egna port­följen skulle klara en snabb avveckling av fossila bränslen, eller andra fullt rimliga scenarion givet Paris­av­talet och det allmänna till­ståndet i världen. Finans­fö­re­tagen behöver också bli mer trans­pa­renta gentemot sina kunder gällande sina klimat­re­la­terade risker, enligt FI.

En annan viktig poäng som FI gör i rapporten är att de delar in de klimat­re­la­terade riskerna i klima­trisker och omställ­nings­risker. Klima­trisker syftar på de risker som miljö­rö­relsen brukar fokusera på med mer extrem­väder och högre havs­nivåer. Det leder bland annat till ökade försäk­rings­kost­nader, värre hälso­problem och lägre produk­ti­vi­tets­tillväxt. Enligt FI skulle en ökning i den globala medel­tem­pe­ra­turen med 2 till 3 grader Celsius kunna leda till samhälls­e­ko­no­miska förluster motsva­rande upp till 3 procent av global BNP, vilket är en ganska genom­snittlig bedömning. Vad som är lite märkligt är att de inte kommen­terar de betydligt mer pessi­mis­tiska scenarion som befinner sig i sanno­lik­hets­för­del­ningens s.k. tjocka svansar*.

Den andra typen av risker, omställ­nings­risker, är de som följer av att klimat­po­li­tiken orsakar kraftiga föränd­ringar i samhället och ekonomin (framför allt stranded assets**).

Enligt FI är klima­tris­kerna och omställ­nings­ris­kerna kommu­ni­ce­rande kärl – mer av den ena risken innebär mindre av den andra. En svårighet för finans­bran­schen blir att bedöma “tajmingen” i klimat­po­li­tiken och därmed vilken av de två risk­ty­perna som är störst vid vilken tidpunkt.

Klimat­för­ändring och klimat­po­litik går att jämföra med globa­li­sering, demo­grafisk förändring och teknik­ut­veckling i hur det förändrar världs­e­ko­nomin på ett struk­tu­rellt plan. Finans­bran­schen är knappast ovan att hantera dessa typer av risker – det är i någon mening det de får betalt för.

Men just i fråga om risk­han­tering är det också lite extra märkligt att FI valt en så sval inställning till risken att det blir värre än medel­värdet i klimat­mo­del­lerna. Att finans­bran­schen skulle bortse från de dystra scena­riona och fort­sätta som vanligt – det känns på nåt sätt bekant…

Nils Westling

* Den vanli­gaste sanno­lik­hets­för­del­ningen är den klock­formade normal­för­del­ningen, och den brukar ges svansar för att markera att extrem­värden är möjliga. Tjocka svansar innebär, enkelt uttryckt, att extrem­värden är lite troligare än när svan­sarna inte är tjocka. Här är en artikel som disku­terar tjocka svansar just i fråga om klimat­för­ändring och ekonomi.

** Stranded assets handlar om att till­gångar som kol och olja som länge utgjort stora andelar av världens samlade börs­värden blir värdelösa i en fossilfri värld. Finansin­spek­tionen skriver att ” För att ha en 50-procentig chans att hålla den globala tempe­ra­turök­ningen under 2 grader Celsius kan t.ex. hälften av dagens kol-, olje- och natur­gas­re­server aldrig tillåtas förbrännas och släppas ut i atmo­sfären.”

Publi­cerat på torsdag 19 maj, 2016