Hur utsatt är den svenska finanssektorn för klimatrisker? Den frågan har Finansinspektionen (FI) fått i uppdrag av regeringen att utreda och en del av svaret presenterades i en rapport för några veckor sedan
Hur utsatt är den svenska finanssektorn för klimatrisker? Den frågan har Finansinspektionen (FI) fått i uppdrag av regeringen att utreda och en del av svaret presenterades i en rapport för några veckor sedan (se här). Först ett lugnande besked: Nästan i alla andra länder är finanssektorn mer utsatt än i Sverige. Eftersom vi länge haft en ambitiös klimatpolitik och hög koldioxidskatt är det svenska näringslivet redan fossilsnålt i en global jämförelse och dessutom har vi, jämfört med andra, ett klimat som tål uppvärmning bättre och ett jord- och skogsbruk som i vissa fall kan bli mer produktivt med uppvärmning.
Klimatrisken för Sveriges finanssektor beror snarare på att Sverige är vad som brukar kallas en ”liten öppen ekonomi”, vilket innebär ett mycket starkt beroende av andra länder, så när det går dåligt för andra så brukar det sprida sig även hit.
Vad som framför allt är slående med FI:s rapport är hur nedtonade riskerna är. Om man jämför med exempelvis World Economic Forum, som satte klimatet i topp över sin lista över världens allvarligaste risker 2016, så säger FI istället att klimatrisker inte är ett betydande hot mot den finansiella stabiliteten i Sverige idag.
“I dagsläget bedömer inte FI att det behövs specifika reglerings- och tillsynsåtgärder för att hantera klimat- eller omställningsrisker. Riskerna är inte tillräckligt stora och tydliga för att motivera så specifika åtgärder.”
Även om det kan låta en aning förvånande att FI är beredda att slå fast att riskerna inte är så stora, så kan det nog vara klokt att börja med analys och frivillighet innan man börjar diskutera reglering.
Vad FI föreslår är följaktligen att finansföretagen själva ska testa sin egen klimatkänslighet, med scenarioanalyser och så kallade stresstester. Detta innebär att enskilda bolag på frivillig basis ska utsätta sina portföljer för olika hypotetiska klimatrelaterade scenarion och se hur de står pall. På så sätt kommer finansförvaltare framöver exempelvis kunna besvara frågan hur den egna portföljen skulle klara en snabb avveckling av fossila bränslen, eller andra fullt rimliga scenarion givet Parisavtalet och det allmänna tillståndet i världen. Finansföretagen behöver också bli mer transparenta gentemot sina kunder gällande sina klimatrelaterade risker, enligt FI.
En annan viktig poäng som FI gör i rapporten är att de delar in de klimatrelaterade riskerna i klimatrisker och omställningsrisker. Klimatrisker syftar på de risker som miljörörelsen brukar fokusera på med mer extremväder och högre havsnivåer. Det leder bland annat till ökade försäkringskostnader, värre hälsoproblem och lägre produktivitetstillväxt. Enligt FI skulle en ökning i den globala medeltemperaturen med 2 till 3 grader Celsius kunna leda till samhällsekonomiska förluster motsvarande upp till 3 procent av global BNP, vilket är en ganska genomsnittlig bedömning. Vad som är lite märkligt är att de inte kommenterar de betydligt mer pessimistiska scenarion som befinner sig i sannolikhetsfördelningens s.k. tjocka svansar*.
Den andra typen av risker, omställningsrisker, är de som följer av att klimatpolitiken orsakar kraftiga förändringar i samhället och ekonomin (framför allt stranded assets**).
Enligt FI är klimatriskerna och omställningsriskerna kommunicerande kärl – mer av den ena risken innebär mindre av den andra. En svårighet för finansbranschen blir att bedöma “tajmingen” i klimatpolitiken och därmed vilken av de två risktyperna som är störst vid vilken tidpunkt.
Klimatförändring och klimatpolitik går att jämföra med globalisering, demografisk förändring och teknikutveckling i hur det förändrar världsekonomin på ett strukturellt plan. Finansbranschen är knappast ovan att hantera dessa typer av risker – det är i någon mening det de får betalt för.
Men just i fråga om riskhantering är det också lite extra märkligt att FI valt en så sval inställning till risken att det blir värre än medelvärdet i klimatmodellerna. Att finansbranschen skulle bortse från de dystra scenariona och fortsätta som vanligt – det känns på nåt sätt bekant…
Nils Westling
* Den vanligaste sannolikhetsfördelningen är den klockformade normalfördelningen, och den brukar ges svansar för att markera att extremvärden är möjliga. Tjocka svansar innebär, enkelt uttryckt, att extremvärden är lite troligare än när svansarna inte är tjocka. Här är en artikel som diskuterar tjocka svansar just i fråga om klimatförändring och ekonomi.
** Stranded assets handlar om att tillgångar som kol och olja som länge utgjort stora andelar av världens samlade börsvärden blir värdelösa i en fossilfri värld. Finansinspektionen skriver att ” För att ha en 50-procentig chans att hålla den globala temperaturökningen under 2 grader Celsius kan t.ex. hälften av dagens kol‑, olje- och naturgasreserver aldrig tillåtas förbrännas och släppas ut i atmosfären.”
Publicerat på torsdag 19 maj, 2016