”Det går långsamt. Men nuförtiden vet i alla fall folk vad jag jobbar med.” Så sammanfattar Natasja Börjeson, miljövetare och doktorand vid Södertörns Högskola, situationen när hon är ute och intervjuar små och medelstora textilaktörer för sitt projekt ”Kemikalier i textil – kunskapsutmaningar och möjlighet till utökat ansvar.”
Det är nämligen först de senaste 10 åren som många textilföretag har insett nivån på deras miljöpåverkan på kemikalieområdet, berättar hon på 2050:s återkommande Kunskapslunch. Företagen kan rankas på en skala från Efterlevnad (compliance) till Engagemang (commitment). Inom denna skala ryms tre nivåer där aktörer kategoriseras som en ”displayer, distributor or driver” inom kemikalieområdet.
Idag är kunskapsläget dessvärre generellt sett för lågt inom företag och organisationer för att utveckla något ordentligt engagemang (även för dem som är engagerade behövs oftast utökade kunskaper för att kunna leva upp till engagemanget) och lagar och regler ligger på en ren hygiennivå för aktörer. De flesta företag upplever att frågan är för komplex att förstå eller/och att de själva är för små för att kunna hantera den på ett vettigt sätt. Utmaningarna består av bristande rutiner, svårbegripliga vertyg, låg kunskap hos leverantörer och en allmänt skör informationskedja, med få som sitter på kunskapen och få möjligheter till utbildning.
Så vad är då lösningen på detta? Natasja Börjeson förutser dessvärre en utveckling där dessa frågor kommer att stötas och blötas under en lång tid framöver. Samtidigt ska Sveriges miljömål uppfyllas år 2020, varav ett är Giftfri Miljö. En utmaning ligger i svårigheten för aktörer att ”bocka av” kemikaliefrågan, (dvs uppnå all relevant kunskap och möta ett visst mål) givet frågans komplexitet. Aktörer bör istället se sitt kemikaliearbete som en pågående process och bygga in en förmåga i sin organisation att hantera de osäkerheter som karaktäriserar detta utmanande hållbarhetstema.
Andra strategier innefattar ett långsiktigt perspektiv där företag vågar bygga relationer med sina levarantörer för att utveckla ett ömsesidigt beroende som kan leda till ökade möjligheter att ställa krav på varandra. Forskningsprojekt (deltagande eller drivande), nätverk och samarbeten är goda vägar att hitta ny kunskap och dela erfarenheter. Att våga ta en risk med nya material, även om det innebär ett högre pris är också något företagen bör överväga, enligt Natasja Börjeson.
Som vanligt finns det slutligen också en uppmaning till oss vanliga dödliga konsumenter att utöva den påtryckning vi kan. Företag kan göra mycket, men kunder och NGOs måste verka för lagstiftning och direktiv. På en global, konkurrensutsatt och snabbrörlig textilmarknad kan det ibland vara enklare att följa tydliga regler än sin moraliska kompass.
Belinda Hellberg
Publicerat på torsdag 2 juni, 2016