”Det går långsamt. Men nuför­tiden vet i alla fall folk vad jag jobbar med.” Så samman­fattar Natasja Börjeson, miljö­vetare och doktorand vid Söder­törns Högskola, situ­a­tionen när hon är ute och inter­vjuar små och medel­stora textilak­törer för sitt projekt ”Kemi­kalier i textil – kunskaps­ut­ma­ningar och möjlighet till utökat ansvar.”

Det är nämligen först de senaste 10 åren som många textil­fö­retag har insett nivån på deras miljöpå­verkan på kemi­ka­li­e­om­rådet, berättar hon på 2050:s åter­kom­mande Kunskaps­lunch. Före­tagen kan rankas på en skala från Efter­levnad (compliance) till Enga­gemang (commitment). Inom denna skala ryms tre nivåer där aktörer kate­go­ri­seras som en ”displayer, distri­butor or driver” inom kemi­ka­li­e­om­rådet.

Idag är kunskaps­läget dessvärre gene­rellt sett för lågt inom företag och orga­ni­sa­tioner för att utveckla något ordentligt enga­gemang (även för dem som är enga­gerade behövs oftast utökade kunskaper för att kunna leva upp till enga­ge­manget) och lagar och regler ligger på en ren hygi­ennivå för aktörer. De flesta företag upplever att frågan är för komplex att förstå eller/och att de själva är för små för att kunna hantera den på ett vettigt sätt. Utma­ningarna består av bris­tande rutiner, svår­be­gripliga vertyg, låg kunskap hos leve­ran­törer och en allmänt skör infor­ma­tions­kedja, med få som sitter på kunskapen och få möjlig­heter till utbildning.

Så vad är då lösningen på detta? Natasja Börjeson förutser dessvärre en utveckling där dessa frågor kommer att stötas och blötas under en lång tid framöver. Samtidigt ska Sveriges miljömål uppfyllas år 2020, varav ett är Giftfri Miljö. En utmaning ligger i svårig­heten för aktörer att ”bocka av” kemi­ka­li­e­frågan, (dvs uppnå all relevant kunskap och möta ett visst mål) givet frågans komplexitet. Aktörer bör istället se sitt kemi­ka­li­e­arbete som en pågående process och bygga in en förmåga i sin orga­ni­sation att hantera de osäker­heter som karak­tä­ri­serar detta utma­nande håll­bar­hetstema.

Andra stra­tegier inne­fattar ett lång­siktigt perspektiv där företag vågar bygga rela­tioner med sina leva­ran­törer för att utveckla ett ömse­sidigt beroende som kan leda till ökade möjlig­heter att ställa krav på varandra. Forsk­nings­projekt (delta­gande eller drivande), nätverk och samar­beten är goda vägar att hitta ny kunskap och dela erfa­ren­heter. Att våga ta en risk med nya material, även om det innebär ett högre pris är också något före­tagen bör överväga, enligt Natasja Börjeson.

Som vanligt finns det slut­ligen också en uppmaning till oss vanliga dödliga konsu­menter att utöva den påtryckning vi kan. Företag kan göra mycket, men kunder och NGOs måste verka för lagstiftning och direktiv. På en global, konkur­rens­utsatt och snabb­rörlig textil­marknad kan det ibland vara enklare att följa tydliga regler än sin mora­liska kompass.

Belinda Hellberg

Publi­cerat på torsdag 2 juni, 2016