Blogg: Miljörapport från Sri Lanka (del 1 av 2)

2050:s medarbetare Carl Höjman har under vintern varit i Sri Lanka för att studera och jobba med utvecklingsarbete. Här sammanfattar han sina erfarenheter från ett land i snabb utveckling med stora utmaningar på miljöområdet. Läs del 1 av 2 här.

Sri Lanka är för många turister landet med äkta leenden, relativt hög säkerhet, härligt semesterklimat, varierande och vacker natur. Här finns också fattigdom, ett folk ärrat av decennier av inbördeskrig och tsunamikatastrof. Landet är i snabb utveckling och med det även kommer växande miljöproblem och nya samhällsproblem uppenbarar sig.

2010, ett år efter att inbördeskrigets officiella slut, avslutades det närmare 50 år långa bilaterala utvecklingssamarbetet mellan Sverige och Sri Lanka för att koncentrera Sveriges fokus på färre länder. Sedan dess har svensk turism till Sri Lanka växt kraftigt, och just turism är Sri Lankas tredje största inkomstkälla. Enligt UD är idag omkring tjugo svenska bolag verksamma i Sri Lanka, och allt fler lägger ut programmering, forskning och utveckling till landet. För 20 år sedan var arbetslösheten uppe runt 16 %, men har minskat stadigt sedan dess och ligger nu runt 4 %. Inom tillverkning dominerar textilindustrier och livsmedelsproduktion, och kläder är landets största exportvara. Ris är den största grödan från lantbruket och landet är i princip självförsörjande på ris. Mixen för elproduktion år 2016 bestod av 35 % kol, 25 % vattenkraft, 16 % olja, 15 % värmekraft (främst från fossila källor) och 9 % förnybar energi. Kolen är den del av energimixen som haft tydligast trend de senaste åren, med en stadig ökning som femfaldigat elproduktionen från kol sedan 2011. Ett stort nytt kolkraftverk har nyligen byggts av kinesiska företag i nordväst. Enligt de lokala kontakter i området vi pratade med har sandstränderna i området skiftat färg sedan dess.

Infrastrukturen i Sri Lanka är skiftande men förändras i hög takt med till exempel förbättrade vägar och elektrifiering på landsbygden (idag har ca 94 % av befolkningen el jämfört med 70 % 2005). Många stora infrastrukturprojekt bygger på offentligt-privata partnerskap mellan Sri Lanka och framförallt Kina. Sett till inkomstnivå, läskunnighet, medellivslängd, barnadödlighet och andra välfärdsmått så ligger Sri Lanka i toppen bland länderna i Sydasien. Inkomstskillnaderna är dock stora och ökande. Även om det gamla kastsystemet inte är lagstadgat lever det kvar i praktiken och försvårar för de lägre stående kastens rätt till lika behandling. Det är också fortfarande olagligt att vara homosexuell i Sri Lanka, men vi har inte dykt djupare i den frågan. Under inbördeskriget fängslades och tystades journalister utan rättslig prövning, vilket staten fortfarande har lov att göra rent juridiskt. Detta verkar dock inte längre utövas, även om det skrivs en hel del statskritiska alster i dagens media.

En tanke har slagit mig - hur hade Sverige sett ut idag efter ett långt inbördeskrig och tsunamidrabbning? Kanske inte så annorlunda…

Naturen växer otroligt fort i Sri Lanka. Några månader efter plantering har du ett träd med frukter. Som turist kan det verka som att det är grönt och skönt vart man än riktar sin blick. Men grönskan man ser är ung och saknar den mångfald som en gång var. Sri Lanka är utsett till ett av världens 35 regionala hotspots för biologisk mångfald. För att få en sådan klassning krävs en hög grad av kärlväxter som inte finns någon annanstans (1500 stycken), dvs de är oersättliga, samt att regionen endast har 30 % kvar av sin ursprungliga naturliga vegetation, dvs att naturen är hotad. Hotet mot naturen har pågått i över hundra år sedan avskogningen tog fart för att producera timmer, göra plats för teplantager och annan odling, samt även på senare dagar för att förse de enkla hushållen med det dagliga energibehovet. Idag är illegal avskogning ett relativt litet problem jämfört med många andra länder, men faktum kvarstår att landet har upplevt en av världens snabbaste avskogningar i modern tid.

Jag kan skriva långt och länge om de miljömässiga utmaningar jag stött på i landet under min vistelse. Det handlar om allt från de vanligt förekommande takplattorna i vit asbest (blå asbest förbjöds 1997, i Sverige kom ett totalförbud 1982) till överexploaterad safariturism i nationalparker. Regleringar sker tack och lov. Vit asbest kan troligen komma att förbjudas redan 2018, och i nationalparken Yala har man nu begränsat antalet fordon i Yala nationalpark till 300 dagligen från de tidigare ca 450 oreglerade fordonen. Många miljöproblem är uppenbara i vardagen. Till exempel saknas ringvägar på de flesta ställen i landet, så att all trafik, inklusive tunga fordon, rör sig rakt igenom de bebodda samhällena och den dagliga kommersen, skolor, och så vidare. Bullret är påträngande och jag lider med dem som tvingas tillbringa sina långa arbetsdagar utmed dessa vägkanter. Utsläppskontrollen för fordon lär vara enkel att smita igenom om man betalar lite extra (enligt utsago från två tillförlitliga lokala kontakter), och många fordon hade troligen inte klarat sig i EU. Inte konstigt man snyter svart efter en resa med tuk-tuk i Colombo.

Avfallshanteringens brister är också iögonfallande. Bristen på sophämtning i många områden leder till sopbränder på bakgårdar eller vid vägsidan. Batterier och LED-lampor tänds det eld på tillsammans med annat avfall och i väntan på att brasan ska tändas hinner delar av soporna spridas med vinden. Avfall stoppar upp akvedukter, katalyserar denguefeberns spridning, och så vidare. För närvarande byggs stora och mer moderna avfallsförbränningsanläggningar för att hantera den akuta situationen med överfulla deponier i huvudstadsregionen. Hushållens villighet att sortera och skicka iväg sitt avfall har uppmätts och är hög, men systemen brister än så länge redan vid insamling. Det avfall som samlas in har vi med egna ögon sett att det till viss del sorteras i enkla små kommunala anläggningar, men om återvinning sedan faktiskt sker när fraktionerna skickas iväg har vi inte kunnat bekräfta. En omfattande utbildningssatsning av de kommunalt anställda sker nu i landet för att höja kompetensnivån. Offentliga platser saknar i princip helt och hållet soptunnor, så vill man göra rätt för sig får man bära med soporna hem, vilket ofta är för mycket begärt. Jag har till och med sett en polisman kasta sin PET-flaska längs vägen trots att det är illegalt att skräpa ned, vilket säger en del om den uppgivenhet eller ignorans som finns kring nedskräpning. För att få bukt med en del av nedskräpningsproblematiken förbjöds tunna polyetenpåsar i september 2017, men fortfarande delas de ändå gladeligen ut utan kostnad i butikerna. Man ser alltså återkommande tecken på lagstiftning och policyarbete som inte införs med den framgång man hade hoppats. Antalet hybridbilar bland de nya bilarna på vägarna är dock märkbart hög sedan skattelättnader införda 2010 (även elbilar 2015), vilka innebar cirka en tredjedel så hög skatt som på konventionella lätta fordon. Skattelättnaderna har dock gjort att fler bilar hamnat på vägarna och orsakat ökade köer, varför man 2016 åter höjde skatterna rejält på hybrid- och elbilar. Det är inte lätt med effektivt policyarbete! Vill man åka kollektivt och billigt finns det dock gott om bussar, vilket är en nödvändighet för de många pendlande låginkomsttagarna. Bussarna är tyvärr av indisk och rudimentär modell, med tveksamma utsläppsvärden, och de är den värsta bullerkällan längs vägarna.

Carl Höjman, 2050

Publicerat på torsdag mars 29, 2018