Blogg: Historisk unikt

Räck upp handen den som hört EU och USA gemensamt kräva skärpt politik i en internationell klimatförhandling. Före 18.39 idag gick det inte. Men då satt både EU:s klimatkommissionär Miguel Arias Cañete och USA:s klimatförhandlare Todd Stern på en presskonferens och sa unisont att utkastet till avtal inte alls räcker. Runt 100 länder i en ”koalition för höga ambitioner” höll med.

Cañete sa att eftermiddagens utkast till avtal inte var tillräckligt ambitiöst eller djärvt. Han välkomnade samsynen med USA och en lång rad länder i Afrika och Karibien och Stilla havet. Stern såg koalitionen som viktig och efterlyste skarpare skrivningar, bl.a. om regelbunden granskning och uppdatering av de utsläppsminskningar som länderna utlovat. Han sa också att ett mål på 1,5 grader måste återspeglas i avtalet, vilket även EU och allt fler uttrycker.

Miljöministrarna från Tyskland och Norge höll med och när även Mexiko och Colombia slöt upp växte koalitionen i styrka. Smart nog svarade man inte på vilka länder som står utanför. Man vill uppmana och välkomna allt fler länder att sluta upp istället för måla in vissa i ett hörn.

I sammanfattning är utspelet historiskt unikt – EU och USA har aldrig någonsin samspelat på det sättet i en klimatförhandling. Tvärtom har man ofta intagit helt motsatta positioner.

Hur långt den nya koalitionen räcker återstår att se. Det saknas exempelvis ett par folkrika nationer… Och senare på kvällen fanns som förväntat fler synpunkter på utkastet till avtal än antalet länder som tog till orda, när parterna samlades i Comité de Paris. Trots det ska ett nytt och ”näst sista” utkast presenteras i morgon eftermiddag och det förutsätter ökad samsyn för att bli bra.

Fram till dess sker förhandlingarna i två parallella spår; de pågår nu och natten igenom. Det ena rör de tyngsta knäckfrågorna, som olösta kan blockera ett avtal. Till dessa hör finansiering (hur stor ska finansieringen vara och hur ska den åstadkommas), ambitionsnivå (över eller under 1,5 respektive 2 grader) samt frågan om differentierat ansvar (mellan rika, mellanrika och ekonomiskt fattiga länder). Det andra spåret rör främst fyra frågor om bland annat skog och det som kallas ”loss and damage”, det vill säga hur hjälp vid och ersättning för oåterkalleliga klimatskador ska hanteras.

Vissa parter står långt ifrån varandra på nästan alla frågor, men de flesta närmar sig varandra på bred front. I Comité de Paris ikväll uttryckte snart sagt alla återigen sin respekt för processen. Det är därför inte osannolikt att vi det kommande dygnet får se en stegvis allt starkare samsyn. Det är också vad flera ministrar och andra förhandlare inom och utanför EU som jag pratat med de senaste dagarna säger.

Exempelvis är det rimligt att USA och EU vet ungefär hur de ska enas i den tidigare knäckfrågan om vad i avtalet som ska vara bindande, och hur det kan uttryckas. När det gäller temperaturmål tycks någon variant på skrivning om 1,5 grader given för de flesta, vilket kan bidra i frågan om ”loss and damage”. Och även i frågan om finansiering finns kompromisstexter i vissa viktiga delar.

Men det är heller inte osannolikt att konflikter uppstår mellan vissa parter, den risken ökar lätt med graden av konkretisering i avtalet. Och utan konkretisering blir avtalet snabbt mindre värt i verkligheten, vilket säkert några länder hoppas på.

Jag ska dock inte räkna upp vilka jag anser motverkar ett bra klimatavtal (USA tillhör dock nu för tiden inte dessa). Däremot tänkte jag redovisa vad som behöver finnas med för att avtalet ska bli bra, men det får vänta tills i morgon.

Nu hoppas jag på en kompromissernas natt, som blir lika positivt unik som dagens samsyn mellan EU och USA.

Mikael Karlsson, Paris 9 december

Publicerat på onsdag december 9, 2015